Egentligen var det hela planerat på ett annat sätt. Slädhundstävlingarna får endast köras av renrasiga slädhundar. Så inga labradorer eller pudlar... Huskies är visserligen vackra, men de är inte för oss. Men samojedhundar, som är uppfödda för att fungera som boskapshundar, vakta hem och gård och dra laster, lät idealiska! Det finns bara en nackdel när det gäller planerade tävlingar... de är soffpotatisar genom och genom!

 

MEN: Temperamentet är bombastiskt. De är otroligt mjuka och trevliga hundar som är skräddarsydda för termen "den alltid leende samojeden". Termen "pratsam" passar också in. Men förväxla inte detta med konstant skällande. Till skillnad från många andra hundar är de verkligen en bra samtalspartner. Det påminner lite om Loriot ... (Hunden säger: Ho ho ho ho. Paus. Människan säger: Ho ho ho. Paus, hunden säger: Ho!) För båda sidor en tillfredsställande dialog!

 

Bara att röra vid pälsen är en fest för sinnena. Och det är skönt att veta att den inte kräver så mycket vård som den ser ut att kräva. Naturligtvis tappar du enskilda hårstrån som alla andra, men det mesta av det sker som en organiserad enhet. Det tenderar inte att klumpa ihop sig och med hjälp av en blåsmaskin är multihåret lätt att kontrollera. MEN: klipp inte av. De ledande hårstråna glittrar som nyfallen snö....

 

Rekommenderas särskilt som skolbesökande hund eller för demensområdet (detta gäller naturligtvis inte alla hundar). Man kan knappast tänka sig mer tålmodiga barnvakter för de små klottrarna.

Någonstans i släktledet måste det också finnas några dvärgar, man kan inte förneka dem en viss tendens att gräva. Kanske en kvarleva från den tid då de sov i hålor i snön.

 

Med tanke på deras utseende och natur är det faktiskt förvånande att knappt någon känner till dem...